hemmahoscato

Peter och Daniel disskuterar rivningsarbetet.
Daniel: - Är du säker på att vi ska ta det i år?
Peter: - Ja. Det tror jag.



Tack till Claés, Karin, mamma, Daniel, Emma, Henke,
 Johan och Elina. (i åldersordning)
Ni gjorde ett bra jobb med att riva ner den gamla gaveln, måla alla brädor
 och räta upp den yttersta takstolen.
Det är alltid kul när vi får hjälp. Saker brukar ju
hända då i en helt annan takt än när man är själv.





Nu är det helt klart. Nya fönster, brädor och färg gjorde susen.
 Det behövs kanske inte sägas att vi är väldigt nöjda med resultatet.
Huset görs sig mycket bättre i rött och hela klädselbrädor.


Förrutom detta lilla projekt så har vi installerat en kamin i storarummet.
 Till detta har vi haft pappa till hjälp.





Vi har satt rör i skorstenen ner till kaminen. Sen har vi ett ventilationsgaller som den varma luften ska gå upp i. Sen går luften vidare till en fläkt och skjuts ner i övriga rum i huset via något konstigt system som är bara till för välutvecklade hjärnor att förstå. Den bjöd jag alltså på.
Snart kommer isoleringskillen och vi kommer äntligen att få (köpa) isolering på vinden. Så det ska bli spännande att se om våra elräkningar kommer att sjunka. Vilket jag (väla) hoppas.



Vi har målat logens ena sida också. Om man undrar vad det lilla "huset" är för något så är det styrskåpet till fosforfällan på trekammarebrunnen. Designad och gjord av Claés.


Vi har även hunnit med att göra vid den nya klädkammaren vid Alves rum, byggt en hundkoja till Juni, målat om lekstugan, stöttat upp ena långsidan på grisstallet, en massa andra småsaker.




Var tog egentligen sommaren vägen?
 Jag kan knappt komma ihåg att barnen sprungit omkring så här lättklädda.
Måtte denna vintern passera snabbt.

Vi får många synpunkter och dumförklarande ang det här med vårt sätt att se på huset. Vår tanke är att gå tillbaka till det ursprungliga både vad gäller estestiken och funktionen. Ibland kompromissar vi och skäms för det när vi läser i vårt byggnadsvårdsbibliotek. Men oftast följer vi den gamla byggnormen. Med linolja, slamfärg, ej plast, riktiga fönsterspröjs och allt annat "jobbigt" som tillkommer. Och känslan när man väl lyckats går inte att beskriva, det är som en direkt tidsresa till när man verklígen värnade om sina hus. När man byggde med omsorg och när man la flera veckor på sådan liten detalj som trappräcket.

Vårt hus omnämns år redan år 1698. Det betyder att i 313 år har vårt hus stått pall, mot mycket en villa från 60-talet redan kämpar med. Om vi fortsätter med vad som tydligen är ett vinnande koncept kanske vårt hus fortfarande finns kvar år 2324. Svindlande tanke men inte helt omöjlig.

Vi tror att man ska vara rädd om miljön och det hus man bor i. Att bygga med miljön, inte bort från den. Men vem säger att vi har rätt och inte ni andra? På samma sätt har inte ni rätt och vi har fel.

Trots alla påpekande om tilläggsisolering, betongpannor och 3- glasfönster känns det otroligt skönt att i slutändan gör vi det enda korrekta för vårt hus. Vi renoverar med omsorg och har kärlek i varje tanke.

Med detta ville vi bara förklara hur vi känner och varför vi står på oss i många situationer. Fast smarta som ni alla är så var väl detta redan uträknat. :-)

Elin & Peter


Ett exempel på byggnadsvård:


Fönster som snälla Fidde har fixat till oss. Jag skrapade bort all färg och kitt. Grundmålade med zinkvitt linoljegrundfärg, kittade med linoljekitt och målade sedan med 2% grön umbra linoljefärg.
Peter har snickrat det fina sneda i fönsterkarmen.


Skruvade tillbaka dem ursprungliga fönsterlåsen och klamrade fast tätningslist i ull.
Allt enligt gammal norm.

Alve verkar glad i sitt rum och det glädjer ju mammahjärtat.

Förra året är den enda gången jag har känt att gården varit oss övermäktig. Peter blev ju riktigt dålig och i kombination med allt som skulle jävlas kändes det ibland som att sätta fyr på huset hade varit en väldigt bra idè.



Här är Peter på Alves födelsedagskalas. Mager, brun och väldigt sjuk i kroppen. Ett par veckor efter detta blev han akut sjuk och inlagd på sjukhus. Vilket var en ren befrielse här hemma.
För en sjuk Peter är en sur Peter.



Men som med allt här i livet är det bara att dra upp mungiporna och gräva vidare. Peter mår nu mycket bättre, vi har vilat hela vintern och har samlat energi för detta årets renovering. För nu ska det bli kul igen och tankarna på Sånnas största majbål ligger långt bak i hjärnan.


Snart är våren här och då har vi ett säkert tecken. När det väl ser ut så här kan inte ens Gunde Svan förneka att vintern är över.

Pappen börjar läggas och som vanligt fick vi hjälp. Vad hade vi gjort utan all hjälp?


Efter papp kommer läkt, en jävla massa meter läkt.

När detta var lagt kom Tommy och fixade till skorstenarna.
Tyvärr ingen bild, utan man får tro på mig när jag säger det blev fint.



Nu var det äntligen dags för takpannorna att lyfta från marken.
Pannorna på innergårdssidan skurade jag inte, det är därför det taket är mörkare.


Denna häftiga bild får vi tacka Elina för.
Ingen chans i världen att jag hade gått upp där.


Kommer ju inte direkt att sakna byggställningarna.


Den allra sista pannan är äntligen lagd Det är inte glädje ni ser i Daniels och Peters ansikte, det är lättnad.


Ja, så hur blev då taket en bit ifrån?

TADA!!!!




Visst blev det väldigt fint?
 Nedan är en bild på hur det såg ut samma dag vi fick tillträde till huset.
Verandan kommer att byggas upp igen, en annan dag, en annan tid, när vi har ork.

Peter har varit sjuk från och till nästan 2 år. Förra veckan eskalerade det och han blev inlagd på medicinakuten i Helsingborg. Där fick han veta att han har Addison sjukdom, vilket betyder att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader.
Han är hemma igen full med medicin och energi. Welcome back my love!


Denna helgen får vi hjälp av några önskade och förhoppningsvis hinns det med både takläkt och att dricka saften jag kokar idag.

Jodå, allt det gamla är borta och Peter och Johan har reglat upp de sista takstolarna. Råsponten spikades upp på en vecka och sen täcktes den sidan med presseningar.




Sen var det dags att lägga tid på att få ner våra nya takpannor. Dessa plockades från Västra Sönnarlövs gamla församlingshem. Med tillåtelse då alltså!





På årets varmaste dag körde vi igång med att riva ner sista halvan. Det var varmt, svettigt, jobbigt och så fel det bara gick. Men de kämpade på tappert och ett par stycken fick solsting på kvällen som plåster på såren.





Tid att pausa och fundera på flyktvägar.




All halm slängdes ner på vinden och när taket var borta var det dags för halmen att åka vagn till åkern. Lasse och Johan hjälpte med detta skitjobbet. Lasses chockade min berättar allt om hur jobbigt det är.





Men de hade nog några roliga stunder också.



Ännu en arbetssdag är klar och solen är på väg ner.


Tack så hjärtligt för all hjälp vi fick under de värsta dagar med taket!

Så var äntligen helgen här när vi skulle riva ner halva taket. Till hjälp hade vi ett gäng optimistiska som nog aldrig tagit en närmare blick på vårt tak innan.   



Här svepte faktiskt lite ångertankar förbi i mitt huvud.




Här sveper kanske ångertankar förbi i andras huvuden?




Klara, färdiga GÅ!



Det fanns visst rivningsbeslut på verandan
 så det var bara att vinka adjö till den.



Nu är nästan hela halva taket borta.




Känns lite tomt men faktiskt väldigt bra. Vi kommer att bygga upp en liknande veranda om några år.




Andra halvan av taket ska också göras i sommar. Då har jag bara ett krav: Akta min enda blomma på den sidan. Den köpte jag på Sånnagården för 45 kr.
Very pricey!

Mycket fokus där ute nu. Ett plank ska upp, Peter och Claès bygger.

Min tanke var- Ok ett plank, det är väl bara att såga och spika lite. Tar en dag högst. HÖGST!
Peter och Claès tanke var- Ok ett plank. Mäta, mäta, mäta. Nu tänker vi några timmar. Mäter lite till. Såga, såga om och såga rätt. Tänka lite. Sandpappra brädändarna. Måla. Såga igen. Måla mera. Sen mäter vi och tänker några timmar till. Några få veckor sen ska planket vara klart. Gud vad duktiga vi är. Och ordentliga. ORDENTLIGA!


Här är platsen planket ska byggas på. Peter kör svandansen!



Peter- Har vi mätt rätt tror du?
Claès- Bäst att mäta igen.



Karin och barnen hade också kul!



Här är det nästan klart. Känns bra att slippa se grannens djungel. Det är jag som tagit kortet snett för planket är faktiskt väldigt rakt.



Eftersom vi köpte åkgräsklippare så var vi tvungna att tömma garaget. Där var fullt med skit!



Tada! Vår Rolls Royce.