Köksgolvets jobbiga historia!

Ett grått och vitt rutigt köksgolv, är det inte drömmen säg? Här kommer den sanna historien om vilket slavjobb det är att ha Sveriges snyggaste köksgolv.


En före bild på golvet. Under 70-talet drogs det in kommunalt vatten och därav är det nyare brädor vid vasken.


Först slipade Henrik och Peter golvet.


Sen grundmålade jag det 1 gång. Därefter målades det med äggvit golvfärg 2 gånger. När detta var gjort var det dags för att mäta upp rutorna och strecka upp dem med blyertspenna. Sakerna på bilden är vad du behöver vid detta momentet. Emma hjälpte mig med det och tur var det annars hade jag blivit dum i huvudet på riktigt.


Först målade jag konturerna med en fin mjuk pensel. Därefter fyllde jag i rutan med en större pensel. Detta var givetvis skitkul på de första rutorna sen gick det stadigt ner till depressionsroligt.


Här är nästan hela golvet klart och jag var närmare psyket än tvångströjan.


Rutorna går givetvis in i skafferiet också.

Nu var golvet alltså målat och det enda som behövdes var en omgång lack på golvet sen var det klart. Peter lackade och morgonen därpå såg vi att golvet blivit svagt gult. Inte alls snyggt och verkligen inte vad vi hade tänkt oss för färgskala. Vi åkte upp till "sågen" där vi köpt färg och lack. Serviceinriktade de är så fick vi ny golvfärg, slipmedel och penslar. Sen stod de för den gamla färgen och lacken också.

Så nu håller jag på att slipa upp ytan på lacken och måla nya rutor, både vita och gråa. Jag måste bara säga, med världens all ironi, att något roligare har jag nog inte gjort sen jag sprängde Percys postlåda i 6:an.

Kommentarer
Postat av: Madde

Haha, du måste verkligen ha en ängels tålamod kusin.. Duktigt imponerad är jag!

2009-04-07 @ 17:29:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0