Det här med byggnadsvård.

Vi får många synpunkter och dumförklarande ang det här med vårt sätt att se på huset. Vår tanke är att gå tillbaka till det ursprungliga både vad gäller estestiken och funktionen. Ibland kompromissar vi och skäms för det när vi läser i vårt byggnadsvårdsbibliotek. Men oftast följer vi den gamla byggnormen. Med linolja, slamfärg, ej plast, riktiga fönsterspröjs och allt annat "jobbigt" som tillkommer. Och känslan när man väl lyckats går inte att beskriva, det är som en direkt tidsresa till när man verklígen värnade om sina hus. När man byggde med omsorg och när man la flera veckor på sådan liten detalj som trappräcket.

Vårt hus omnämns år redan år 1698. Det betyder att i 313 år har vårt hus stått pall, mot mycket en villa från 60-talet redan kämpar med. Om vi fortsätter med vad som tydligen är ett vinnande koncept kanske vårt hus fortfarande finns kvar år 2324. Svindlande tanke men inte helt omöjlig.

Vi tror att man ska vara rädd om miljön och det hus man bor i. Att bygga med miljön, inte bort från den. Men vem säger att vi har rätt och inte ni andra? På samma sätt har inte ni rätt och vi har fel.

Trots alla påpekande om tilläggsisolering, betongpannor och 3- glasfönster känns det otroligt skönt att i slutändan gör vi det enda korrekta för vårt hus. Vi renoverar med omsorg och har kärlek i varje tanke.

Med detta ville vi bara förklara hur vi känner och varför vi står på oss i många situationer. Fast smarta som ni alla är så var väl detta redan uträknat. :-)

Elin & Peter


Ett exempel på byggnadsvård:


Fönster som snälla Fidde har fixat till oss. Jag skrapade bort all färg och kitt. Grundmålade med zinkvitt linoljegrundfärg, kittade med linoljekitt och målade sedan med 2% grön umbra linoljefärg.
Peter har snickrat det fina sneda i fönsterkarmen.


Skruvade tillbaka dem ursprungliga fönsterlåsen och klamrade fast tätningslist i ull.
Allt enligt gammal norm.


Alves rum.



Alve verkar glad i sitt rum och det glädjer ju mammahjärtat.
















RSS 2.0