Året 2010.

Förra året är den enda gången jag har känt att gården varit oss övermäktig. Peter blev ju riktigt dålig och i kombination med allt som skulle jävlas kändes det ibland som att sätta fyr på huset hade varit en väldigt bra idè.



Här är Peter på Alves födelsedagskalas. Mager, brun och väldigt sjuk i kroppen. Ett par veckor efter detta blev han akut sjuk och inlagd på sjukhus. Vilket var en ren befrielse här hemma.
För en sjuk Peter är en sur Peter.



Men som med allt här i livet är det bara att dra upp mungiporna och gräva vidare. Peter mår nu mycket bättre, vi har vilat hela vintern och har samlat energi för detta årets renovering. För nu ska det bli kul igen och tankarna på Sånnas största majbål ligger långt bak i hjärnan.


Snart är våren här och då har vi ett säkert tecken. När det väl ser ut så här kan inte ens Gunde Svan förneka att vintern är över.



RSS 2.0