Matrummets tur att bli fint.

Äntligen var det matrummets tur. Fönsterna var redan utbytta så det som behövdes här var att fixa väggar, tak och att dra in el. Skönt att slippa ha förlängningssladdar överallt. 
 
 
Det värsta med fem lager papp är att varje lager omsorgsfullt är spikat med pappspik. Åtgärd: tång, mejsel och tålamod. Så jag behöver väl inte skriva att Peter inte gjorde jobbet? 
 
 
Här är taket klart och Peter ska börja knacka ut stenar mellan bjälkarna. Så det blir precis som på väggen till hallen. Nästa steg är råspont på väggarna och sen tapet, såpaskura golvet, lister och sen inreda rummet. 
 
 
Vi valde att inte sätta upp nytt tak utan målade det gamla taket med linoljefärg. Råsponten på väggen målades i grön umbra, samma färg som vi har på våra lister. Skönt att ha avklarat ännu ett rum i huset. 
 

25 meter ny fasad!

Sommaren 2012 bytade vi fasad och fönster på den södra sidan. Först fick vi plocka bort lite av taket eftersom det var för lågt ner och vi kunde inte öppna fönsterna ordentligt. 
 
 
Det var väldigt intressant att se vad som var under fasaden. Och som väntat var det en blandning av korsvirke och tegel. I den äldsta delen av huset var syllen dålig så Peter fick gjuta ny.
 
 
Och så här ser det ut när man har byggt en form som man häller ner cement i,  som förhoppningsvis kommer att bli ny och fin syll. På denna bilden ser man också att vi har kullersten på många ställen på gården.
 
 
Här är våra ny fönster som vi köpte begagnade. De var gjorda på 70-talet men aldrig använda, ibland hittar man fynd. Roligast var att jag köpte dem när Peter var på jobbresa i Bryssel. Jag och pappa körde ner till Simrishamn och hämtade. Sen in med dem i logen och på detta viset här gör man en riktigt överraskning åt sin hälft. Blommmor är ju mest larvigt. :-)
Vi bytade alla fönster utom det äldsta fönstret. Det är englas-fönster men kommer att bli inbyggt i verandan så då blir det väl tvåglas-fönster? ;-)  
 
 
Så här blev resultatet. Vi tog bort alla växter nära huset, förrutom roserna. Sen lade vi kullersten där. Claés kom sen och hjälpte oss med att sätta upp takavvattningssakerna men det hann inte komma med på bilden. 
Kul när allt blir precis som man sett det i huvudet. 
 
 

När grisastallet vek hädan.

Länge sedan jag bloggade om huset men ibland händer det saker och energin tar slut. Nu är jag redo för att uppdatera alla 7 följare om vad som händer i Sånna.  :-D 
 
I april 2012 upptäckte vi att väggen i grisastallet var på väg ut och efter att pappa hade kommit och tittat så bestämdes det att vi skulle ta bort all halm på vinden för att avlasta väggen. Men då detta inte heller hjälpte så var där ingen annan utväg än att riva rasket. Peter och pappa förankrade väggen så den inte föll innan det var dags att riva. Här är sista bilden på stallet.

 

Och nu är vi framme vid en sak som är kul med renovering, att riva. Och riva så här mycket på en och samma gång var förstås jättespännande.
 
 
 
Nackdelen är jobbet efteråt med att rensa och köra till tippen. Detta tog lång tid och var tungt och slitigt. Men när allt var borta så kom Sånna Grisastall á la Grekland fram. Tänk er en varm sommarkväll, ett glas vitt och bara att sitta och njuta. 
 
 
 
Slutplanen med denna byggnad är att det ska bli en uteplats och vi tänkte även bygga ett litet golv på bjälkarna till vänster på bild. Så att man kan sitta på andra våningen och titta på den fina utsikten. 
 
 
 

Den blåsiga låtsas-vintern i Sånna.

Ny månad, nytt år, ingen snö. Bara en hel del blåst. Vill man veta hur riktig blåst känns som så är det bara att komma hit en stormdag. Folk som kommenterar hård blåst när de bor i tättbebyggt område har egentligen ingen aning. I stormen innan jul blåste ena logens port ner, klädselbrädor och fönster gav sig av på samma byggnad. Så i vinter har vi byggt en vägg där porten var, lagat det andra och känt oss nöjda med det.

Vi isolerade vinden i november och det gjorde en väldigt stor skillnad.
Skönt att ha kommit en stor bit på vägen med huset.
Detta året ser vi fram emot att göra lite små renoveringar för en gång skull.
Sådana som är klara på en helgen så att man kan sitta i soffan utan all stress i bakhuvudet.

Vi ska laga och byta några fönster också så den lotten faller på mig.

DAGENS SANNING:
Jag hatar att göra vid fönster. Tvi!

Sommaren 2011.


Peter och Daniel disskuterar rivningsarbetet.
Daniel: - Är du säker på att vi ska ta det i år?
Peter: - Ja. Det tror jag.



Tack till Claés, Karin, mamma, Daniel, Emma, Henke,
 Johan och Elina. (i åldersordning)
Ni gjorde ett bra jobb med att riva ner den gamla gaveln, måla alla brädor
 och räta upp den yttersta takstolen.
Det är alltid kul när vi får hjälp. Saker brukar ju
hända då i en helt annan takt än när man är själv.





Nu är det helt klart. Nya fönster, brädor och färg gjorde susen.
 Det behövs kanske inte sägas att vi är väldigt nöjda med resultatet.
Huset görs sig mycket bättre i rött och hela klädselbrädor.


Förrutom detta lilla projekt så har vi installerat en kamin i storarummet.
 Till detta har vi haft pappa till hjälp.





Vi har satt rör i skorstenen ner till kaminen. Sen har vi ett ventilationsgaller som den varma luften ska gå upp i. Sen går luften vidare till en fläkt och skjuts ner i övriga rum i huset via något konstigt system som är bara till för välutvecklade hjärnor att förstå. Den bjöd jag alltså på.
Snart kommer isoleringskillen och vi kommer äntligen att få (köpa) isolering på vinden. Så det ska bli spännande att se om våra elräkningar kommer att sjunka. Vilket jag (väla) hoppas.



Vi har målat logens ena sida också. Om man undrar vad det lilla "huset" är för något så är det styrskåpet till fosforfällan på trekammarebrunnen. Designad och gjord av Claés.


Vi har även hunnit med att göra vid den nya klädkammaren vid Alves rum, byggt en hundkoja till Juni, målat om lekstugan, stöttat upp ena långsidan på grisstallet, en massa andra småsaker.




Var tog egentligen sommaren vägen?
 Jag kan knappt komma ihåg att barnen sprungit omkring så här lättklädda.
Måtte denna vintern passera snabbt.


Vår nya familjemedlem.

 

Lilla Juni kommer flytta till Sånna den 10 augusti.
Det är en dansk svensk gårdshund.
Och världens sötaste!

Det här med byggnadsvård.

Vi får många synpunkter och dumförklarande ang det här med vårt sätt att se på huset. Vår tanke är att gå tillbaka till det ursprungliga både vad gäller estestiken och funktionen. Ibland kompromissar vi och skäms för det när vi läser i vårt byggnadsvårdsbibliotek. Men oftast följer vi den gamla byggnormen. Med linolja, slamfärg, ej plast, riktiga fönsterspröjs och allt annat "jobbigt" som tillkommer. Och känslan när man väl lyckats går inte att beskriva, det är som en direkt tidsresa till när man verklígen värnade om sina hus. När man byggde med omsorg och när man la flera veckor på sådan liten detalj som trappräcket.

Vårt hus omnämns år redan år 1698. Det betyder att i 313 år har vårt hus stått pall, mot mycket en villa från 60-talet redan kämpar med. Om vi fortsätter med vad som tydligen är ett vinnande koncept kanske vårt hus fortfarande finns kvar år 2324. Svindlande tanke men inte helt omöjlig.

Vi tror att man ska vara rädd om miljön och det hus man bor i. Att bygga med miljön, inte bort från den. Men vem säger att vi har rätt och inte ni andra? På samma sätt har inte ni rätt och vi har fel.

Trots alla påpekande om tilläggsisolering, betongpannor och 3- glasfönster känns det otroligt skönt att i slutändan gör vi det enda korrekta för vårt hus. Vi renoverar med omsorg och har kärlek i varje tanke.

Med detta ville vi bara förklara hur vi känner och varför vi står på oss i många situationer. Fast smarta som ni alla är så var väl detta redan uträknat. :-)

Elin & Peter


Ett exempel på byggnadsvård:


Fönster som snälla Fidde har fixat till oss. Jag skrapade bort all färg och kitt. Grundmålade med zinkvitt linoljegrundfärg, kittade med linoljekitt och målade sedan med 2% grön umbra linoljefärg.
Peter har snickrat det fina sneda i fönsterkarmen.


Skruvade tillbaka dem ursprungliga fönsterlåsen och klamrade fast tätningslist i ull.
Allt enligt gammal norm.


Alves rum.



Alve verkar glad i sitt rum och det glädjer ju mammahjärtat.
















Vår i Sånna 2011.

Nu ser det ut som på den sista bilden i förra inlägget. Lila och fint på gräsmattan, äntligen har våren börjat komma. Och då sitter vi inte på rumporna. Nu jävlar blir det lite göra av.
Detta året skulle vi inte göra så mycket utan renovera med lite mer pauser och mindre stress. Det kan man ju skratta lite självironiskt åt nu.

Varsågod och döm, här kommer vår attgöralista,

* Taket ska göras klart.
* Alves rum ska göras vid.
* Vi har köpt kamin och den ska installeras.
* Alves nuvarande rum, vårt blivande storarum ska göras vid.
* Vinden ska isoleras.

Meningen var att ena gavlen på huset skulle göras vid men det känns viktigare med innanmätet just nu.


Pigrummet som ska bli Alves rum.


Golvet är borta och källaren under syns.
(Som är väldigt bra att ha potatis i, vi vet, tack,tack.)
Peter har tagit bort ingången till källaren och murat upp en ny grund. Nu håller vi på att fylla igen källaren med schaktmassor som uppenbarade sig när vi rev köksväggen. Massa lertegel med andra ord. Sen ska han bygga en trossbotten och lägga tillbaka golvplankorna.

Hon då, gör hon inget tänker ni. Nej det gör jag inte.
Jag sitter mest och äter praliner (därav magen) och dricker vin (därav det flamsiga). :-)
Min uppgift är att rensa och göra fint i logen men med tanke på bilden nedan ser det ut som jag inte gör något mer än att äta och pimpla.


Året 2010.

Förra året är den enda gången jag har känt att gården varit oss övermäktig. Peter blev ju riktigt dålig och i kombination med allt som skulle jävlas kändes det ibland som att sätta fyr på huset hade varit en väldigt bra idè.



Här är Peter på Alves födelsedagskalas. Mager, brun och väldigt sjuk i kroppen. Ett par veckor efter detta blev han akut sjuk och inlagd på sjukhus. Vilket var en ren befrielse här hemma.
För en sjuk Peter är en sur Peter.



Men som med allt här i livet är det bara att dra upp mungiporna och gräva vidare. Peter mår nu mycket bättre, vi har vilat hela vintern och har samlat energi för detta årets renovering. För nu ska det bli kul igen och tankarna på Sånnas största majbål ligger långt bak i hjärnan.


Snart är våren här och då har vi ett säkert tecken. När det väl ser ut så här kan inte ens Gunde Svan förneka att vintern är över.



At last....



Pappen börjar läggas och som vanligt fick vi hjälp. Vad hade vi gjort utan all hjälp?


Efter papp kommer läkt, en jävla massa meter läkt.

När detta var lagt kom Tommy och fixade till skorstenarna.
Tyvärr ingen bild, utan man får tro på mig när jag säger det blev fint.



Nu var det äntligen dags för takpannorna att lyfta från marken.
Pannorna på innergårdssidan skurade jag inte, det är därför det taket är mörkare.


Denna häftiga bild får vi tacka Elina för.
Ingen chans i världen att jag hade gått upp där.


Kommer ju inte direkt att sakna byggställningarna.


Den allra sista pannan är äntligen lagd Det är inte glädje ni ser i Daniels och Peters ansikte, det är lättnad.


Ja, så hur blev då taket en bit ifrån?

TADA!!!!




Visst blev det väldigt fint?
 Nedan är en bild på hur det såg ut samma dag vi fick tillträde till huset.
Verandan kommer att byggas upp igen, en annan dag, en annan tid, när vi har ork.


Saft är alltid gott!

Peter har varit sjuk från och till nästan 2 år. Förra veckan eskalerade det och han blev inlagd på medicinakuten i Helsingborg. Där fick han veta att han har Addison sjukdom, vilket betyder att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader.
Han är hemma igen full med medicin och energi. Welcome back my love!


Denna helgen får vi hjälp av några önskade och förhoppningsvis hinns det med både takläkt och att dricka saften jag kokar idag.


Hur går det då med taket?



Jodå, allt det gamla är borta och Peter och Johan har reglat upp de sista takstolarna. Råsponten spikades upp på en vecka och sen täcktes den sidan med presseningar.




Sen var det dags att lägga tid på att få ner våra nya takpannor. Dessa plockades från Västra Sönnarlövs gamla församlingshem. Med tillåtelse då alltså!





På årets varmaste dag körde vi igång med att riva ner sista halvan. Det var varmt, svettigt, jobbigt och så fel det bara gick. Men de kämpade på tappert och ett par stycken fick solsting på kvällen som plåster på såren.





Tid att pausa och fundera på flyktvägar.




All halm slängdes ner på vinden och när taket var borta var det dags för halmen att åka vagn till åkern. Lasse och Johan hjälpte med detta skitjobbet. Lasses chockade min berättar allt om hur jobbigt det är.





Men de hade nog några roliga stunder också.



Ännu en arbetssdag är klar och solen är på väg ner.


Tack så hjärtligt för all hjälp vi fick under de värsta dagar med taket!



Rivning av taket.

Så var äntligen helgen här när vi skulle riva ner halva taket. Till hjälp hade vi ett gäng optimistiska som nog aldrig tagit en närmare blick på vårt tak innan.   



Här svepte faktiskt lite ångertankar förbi i mitt huvud.




Här sveper kanske ångertankar förbi i andras huvuden?




Klara, färdiga GÅ!



Det fanns visst rivningsbeslut på verandan
 så det var bara att vinka adjö till den.



Nu är nästan hela halva taket borta.




Känns lite tomt men faktiskt väldigt bra. Vi kommer att bygga upp en liknande veranda om några år.




Andra halvan av taket ska också göras i sommar. Då har jag bara ett krav: Akta min enda blomma på den sidan. Den köpte jag på Sånnagården för 45 kr.
Very pricey!


Vår trädgård!

Mycket fokus där ute nu. Ett plank ska upp, Peter och Claès bygger.

Min tanke var- Ok ett plank, det är väl bara att såga och spika lite. Tar en dag högst. HÖGST!
Peter och Claès tanke var- Ok ett plank. Mäta, mäta, mäta. Nu tänker vi några timmar. Mäter lite till. Såga, såga om och såga rätt. Tänka lite. Sandpappra brädändarna. Måla. Såga igen. Måla mera. Sen mäter vi och tänker några timmar till. Några få veckor sen ska planket vara klart. Gud vad duktiga vi är. Och ordentliga. ORDENTLIGA!


Här är platsen planket ska byggas på. Peter kör svandansen!



Peter- Har vi mätt rätt tror du?
Claès- Bäst att mäta igen.



Karin och barnen hade också kul!



Här är det nästan klart. Känns bra att slippa se grannens djungel. Det är jag som tagit kortet snett för planket är faktiskt väldigt rakt.



Eftersom vi köpte åkgräsklippare så var vi tvungna att tömma garaget. Där var fullt med skit!



Tada! Vår Rolls Royce.


RSS 2.0